Vissa dagar vet jag inte hur jag ska klara av. Hur jag ska klara av att hålla tankarna och känslorna på plats. När paniken bryter in och slår ner allt som tidigare kallats jag. Då vill jag bara gömma mig, jag blir skrämd och vill inte vara jag längre. Att klara av har gjort mig starkare, jag kommer aldrig bli stark nog för att klara av mig. Jag kommer aldrig bli stark nog för att klara av att vara här, eller att klara av dig.

Jag blir lätt påmind av allt som hänt, saker jag inte vill minnas. Du vill gärna påminna mig. Du vill gärna få svar, men jag klarar inte av att ge dig svar. Tänkte bara säga att idag sänkte du mig till nivån av dina fötter, du förnedrade mig, du till och med slog mig. Allt surrar i mitt huvud och sekunder tar mig igenom timmar av händelser. Sluta påminna mig. Sluta vara i min närhet, jag slår inte tillbaka.

Dagen började helt värdelöst, men blev klart bättre av promenad, kortspel och tv-spel med Erika :)

Vill helst vara hemma nu.

<3iNA